I dag frodas hatet – i världen, i Sverige och på nätet. Främlingshat, avundsjuka, missunnsamhet, rädsla, fördomar skapar polariserade världar. Vad världen, Sverige och nätet behöver är en öppen respektfull dialog och att vi som människor tar ansvar för varandra. Vi behöver alla bidra till en dialog (där vi givetsvis öppet kan uttrycka oro) för att skapa förståelse, respekt, omtanke, nyfikenhet, generositet och medkänsla.

Hur gör vi då för att öka vårt ansvarstagande i en konkret situation? Du kan fråga hur den andre ser på saken, vad den har för tidigare erfarenheter, vad den andre tänker utan att fundera på om det är rätt eller fel. Berätta sen hur det är för dig, hur du ser på saken i fråga och hur du tänker. Respektera den andres syn och begär att få din syn respekterad.

Dag Hammarskjöld tar upp det på ett väldigt vackert sätt i hans bok Vägmärken.

 

 

Han var omöjlig. Inte så att han inte skötte sitt arbete: tvärtom lade han ned en oändlug möda på de uppgifter man gav honom. Men hand sätt bringade
honom i konflikt med alla och började till slut skada hela verksamheten.

När krisen kom och allt måste upp i dagen lastade han oss andra: på honom fanns ingenting, absolut ingenting att anmärka. Så starkt som hans självaktning tydligen var bunden vid tanken att han var utan skuld, kändes det motbjudande att steg för steg demonstrera motsägelserna i hans försvar, stycke för stycke klä av honom inför hans egna ögon. Men rättvisan mot andra krävde det.

När den sista lögntrasan tagits ifrån honom och vi kände att intet mer fanns att säga kom det under krampgråt:

Men varför har ni aldrig hjälpt mig, varför visade ni mig inte till rätta-. Jag har nog känt att ni var emot mig. Och rädslan och osäkerheten har drivit mig längre och längre in i vad ni nu klandrar. Det har varit tungt, allting. En dag, minns jag, var jag så glad: en av er hade sagt att något jag kommit med var riktigt bra –

 

Så var felet till slut dock vårt. Vi hade tigit med vår kritik – men låtit den hindra oss att ge honom ett enda erkännande. Och på så sätt spärrat alla vägar till bot.

Vi söker instinktivt att eliminera en människa ur vår ansvarssfär, så snart utfallet av detta livets experiment i våra ögon ter sig som ett misslyckande. Men livet fullföljer sina experiment långt bortom gränsen för våra värderingar. Därför ter sig också livet ibland så mycket svårare än döden.

Utdrag ur Vägmärken av Dag Hammarskjöld (Bonnier Pocket, 2017)

 

Följ och gilla!