”Du kan inte förändra andra utan bara dig själv” är en mening som ofta används. Men hur fungerar det?

Ett konkret exempel är när det kommer till feedback. Istället för att kräva förändringen hos den andre (”DU borde ge feedback!”) förändrar du dig själv till att be om feedback. Då kommer förändringen hos den andre som nu får chans att ge dig feedback.

Genom att själv be om och att ge stöttande/utvecklande feedback kan du få till en förändring hos andra så att de också börjar be om och ge feedback på motsvarande sätt.

Om du berättar om dina behov har du större chans att bli mött i dessa än om du försöker tvinga den andre till en förändring.

A: Du ska titta folk i ögonen när du pratar med dom. Titta på mig!

B: Glöm det, jag tittar på vad jag vill!

Istället:

A: Jag har svårt att prata med någon när jag inte har ögonkontakt.

B: (tänker ”oj vad A är känslig, kanske bra att jag gör det då”). Ok det är bra att veta och jag ska försöka göra det fast ibland när jag tänker intensivt tittar jag bort. Det handlar mer om hur jag är, än att jag tycker du är ointressant.

Ett annat exempel är:

A: Jag märker att du blev väldigt arg för jag inte ville hjälpa dig just nu. Bara för att jag ska förstå, har det här hänt dig förut?

Så istället för att gå i kamp kan du prova vara nyfiken på hur det kommer sig att andra reagerar som den gör –  inte sällan blir det en utvecklande dialog istället för ett bråk. Därefter kan du ge feedback på hur du upplevde den andres beteende och prata om hur du önskar ni ska hantera det i fortsättningen.

Tänk på att om du inte ser att du är en del i lösningen är du en del i problemet!

Läs mer i boken om feedback (Finns även på Adlibris och Bokus).

Följ och gilla!